Pajari i Shanghai

…har vi nu bott i Shanghai. Totalt ett år om vi räknar med de tre månader vi tillbringade här förra året. Livet här i SH känns mycket enklare och behagligare denna gång. Varför då kan man undra och det är just det jag ska försöka svara på här och nu.

 

    

Vännerna är en stor anledning till att vi alla trivs så bra. Vänner för livet har vi funnit och bra vänner växer inte på träd, det vill jag lova. Tänk att jag skulle träffa en sån fin vän som Leopold. Vilken kille! De var här på middag i lördags och vi har så grymt skoj tillsammans och denna kväll var inget undantag. Skratt från att de kom tills att vi slocknade i varsin säng, utmattade av allt skratt och bus. Kvällen var perfekt om man bortser från det faktum att mamma inte vet hur riskokaren fungerar och vi kan säga som så att vårt ris blev risgrynsgröt – uäk! Det är då man trycker på knappen Roomservice: ”rice please” och vips så stor riset på bordet inom 10 minuter. Life is hard!

 

 

Både mamma och pappa hade väldigt mycket på jobbet under veckan som gick och självklart blev jag sjuk mitt i allt. Mamma hade inte möjlighet att vara hemma med mig hela tiden och ett mess till Wei och problemet var löst. Nu föredrar jag ju mamma framför Weipo, men förstår att mamma också måste jobba. Jag kan det här med att få som jag vill med Wei och det är rätt nice. Mamma och pappa tycker nog också att W är toppen när de vill ha egen tid tillsammans och klart de ska få det. Kineserna klär barnen med enormt mycket kläder och Wei är inget undantag och hjälp så jag såg ut under mina dagar med W. En vandrande ”heffaklump” skulle man kunna säga.

Yao ska jag inte glömma. Han som skjutsar runt oss överallt och skämmer bort mig i största allmänhet. Han må köra väldigt långsamt ibland men ack så bra han är. Nu är det förresten mammi som får ”krupp” när han kör försakta och säger; ”Yao, drive faster, now”. Man måste prata väldigt enkel engelska med karln och med en bestämd ton annars förstår han inte. Mamma tyckte detta var lite jobbigt till en början men nu låter hon bestämd vill jag lova.

Familjen P fick besökta doktorn i torsdags och personalen på sjukhuset skakade på huvudet när de såg min napp och mamma viskade till mig: ”På lördag ger vi napparna till Tomten punkt slut”. Jaha…inte mycket att säga till om där inte. Napparna gav jag så snällt till Tomten, men han lämnar dem till mamma varje kväll lagom till att jag ska sova. ”Tack Tomten”. Erfarenheten vi har av sjukvården här är bra. De kollar alltid blodet och päronen mina får en grundlig genomgång av mitt hälsotillstånd. Ett vanligt virus och antibiotika skrevs ut.

Tack för att Skype finns. Nu vet jag hur jag ringer upp mina nära och kära och Mommo fick ett trevligt samtal från barnbarnet sitt i lördags. Vi pratade väldigt länge och det var himla mysigt att sitta själv i mitt rum och prata med min mormor. ”Hippa, ett stort barn nu” säger jag till päronen varje dag och ja, det börjar jag bli. Se bara nu och förra året i mars.                         

  

 

What else? Not much…trist vecka. Hehe…eller en sak var rätt skoj faktiskt. De invigde isrinken här på Kerry i lördags och kända ”isprinsessor” kom för att uppträda. Vi kunde inte riktigt hålla oss för skratt då de inte direkt var proffs. Eller jo de var de men denna ”fejk" isbana var liksom väldigt hal och de fick inget grepp och det såg därför ut som att Bambi var på besök…hihi.

 

 

Kathy här. En jobbig arbetsvecka avklarad och nästa att ta tag i. Projektet går bra och det känns väldigt skoj och utvecklande. Det här med projektledning är nog min grej…tror jag.

Det är lite av ett nöje att gå till jobbet och se alla dessa otroligt fula juldekorationer. Ni kan inte förstå hur plottrigt och rörigt allt är. Jag ska försöka ta lite kort och kanske vi kan ha en omröstning: Fulaste juldekorationen i Kina. En annan sak som är himla skoj är att gå runt och titta på allas skrivbord. De ÄLSKAR nallar, seriefigurer och andra barnsligheter. Hello Kitty finner du nästan på varje plats och det även hos ”männen”. Galet land det här!

Att finna vita ljus till adventsljusstaken var ju en lätt match, not. Vi har varit överallt och svaret förblir: ”Meo” = Nej. Vi fick tillslut tag i röda ljus och kom samtidigt på vad vi lärde oss under vår ”flytta utomlands lektion”. Vita ljus finns inte eftersom det förknippas med döden och begravning.

Ni förstår, det finns mycket kvar att lära av detta fascinerande land.