Pajari i Shanghai

Alltså denna vecka har gått så fort, så fort. Papsen åkte till Peking i måndags och mamsen och jag var själva, igen. Vi hade dock fullt upp och dagarna utan pappa gick fort. I måndags var det återigen dags för kalas och denna gång fyllde Alex två år. I know, samma namn som min pappa och detta förvirrar mig lite emellanåt. Nu har jag dock förstått att man kan ha samma namn som andra människor. Jag tex har samma namn som en känd kläddesigner, eller två faktiskt! Det ni!

 

 
Leo&Jag

På tal om kläddesigner. Mamma min har ju fått jobb till hösten och jag kan avslöja att det har med kläder att göra. Mer kan jag inte avslöja nu för då blir mamma toookig! Nästa inlägg kanske handlar mer om detta…we will see..:) Vad jag tycker om det hela? Jag tror det blir toppen! Mamma kan inte fortsätta shoppa och lyxa såhär forever för då blir det inte mycket sparat inte. Det som jag tycker är himla bra är att det är en halvtidstjänst och att jag och mamma kommer att hänga mycket ändå. Me like mucho!



Veckan har annars inneburit en massa fläng överallt. Mamma har insett att det endast är en vecka kvar tills vi är i Sverige igen och nu måste det shoppas! Vi gjorde ett besök på klädmarknaden och mamma höll sig till det hon skrev i förra inlägget. En klänning till Sophias bröllop blev det och inget mer. Stunder som dessa är värda att minnas….go mami!


Utanför klädmarknaden

Min höjdpunkt från veckan som gått var den svenska sångstunden. En förskollärare hade anordnat en sångstund och då givetvis med svenska sånger. Hjälp så förvirrad jag blev. Jag gömde mig bakom mamma som en liten barnunge…pinsamt, I knoooow! Jag förknippade detta så mycket med förskolan i Sverige och förstod inte riktigt vad som hände…här är jag ju van att sjunga sångerna på engelska. Efter ett tag blev jag varm i kläderna och dansade runt mitt i ringen och sjöng på mitt lilla vis. Lucky me som fick pappas röst och inte mammas!


"Imse vimse spindel"...

Wei var sjuk i torsdags och givetvis den dag då mamma skulle träffa kvinnan angående jobb. Fina Sophia fick rycka in och agera barnvakt. Vi hade så mysigt och roligt tillsammans. Det är viktigt när man bor så långt ifrån familjen att man skaffar vänner man kan lita på och som man vet finns där i nödlägen. Tack igen Sophia! Därefter blev det ett par skor för mamma…”det här är jag värd” var mammas kommentar till skoinköpet. Vi hann också med en lunch tillsammans innan Yao körde oss hem igen. På tal om Yao. I torsdags var det någon slags barndag och jag fick en stooor Hello Kitty och på vägen hem från Puxi stannade Yao för att köpa en stor delfin ballong. Yes, han ligger på plussidan nu.

 

Hej alla. Kathy här. Jag vill bara skriva om mitt nya jobb, men kan inte avslöja något först allt är klart och det på måndag. Det ska bli kul att jobba halvtid och plugga kinesiska en till två dagar i veckan. Jag kommer fortfarande ha mycket tid över för min älskade Philippa samt lite lyxfasoner..:) Konstigt att man vänjer sig så fort med dessa ”fasoner”.

Nu är det inte långt kvar tills vi är hemma men problemet är att vi inte bokat resa ännu och biljetterna börjar ta slut. Familjen Pajari i ett nötskal. Jag som annars är organiserad och strukturerad…grr. Nu är jag inställd på att komma till Svedala på fredagskvällen.
 Fortsättning följer…

Jag har som sagt tränat en hel del här och det känns givetvis bra även om jag inte förlorat ett gram. Snacka om irriterande! Min kära make har däremot förlorat sin mage, mer eller mindre och han som inte alls tränat lika mycket som jag. Skillnaden? Jag äter stor/fet lunch varje dag och han äter några riskorn. Jag är inte bitter, nej, nej. Dags att ta tag i dagen som börjar med träning, brunch med familjen Mather och utekväll med fina vänner.
 Last Saturday in Shanghai for a long while…:(

 
Tjejmiddagen förra veckan                     Lost Heaven - Love it!