Pajari i Shanghai

Såhär trött var jag efter en veckas besök:



Mamma och pappa var också helt slut. Tror dock inte det har med besöken att göra. I en storstad som Shanghai blir man trött av allt folk, ljud och rörelse. Vi alla ser nu fram emot att få åka hem till Eskilstuna igen. Jag ska bli lantis…hihi. Får se hur jag och pappa klarar av livet på landet. Pappa är en riktig stadsunge och så även jag, men mamsen är en lantlolla. Bilderna nedan tycker jag symboliserar kontrasterna:

 

Kommer ni ihåg inlägget jag skrev i början av vår vistelse? Den med vad som är bäst resp sämst med Shanghai, vad vi saknade hemifrån osv . Ta en titt på inlägget som heter ”Shanghai såhär långt” så fattar ni vad jag snackar om. Jag tog ett snack med mina päron igår och svaren har nog ändrats en del:

Vad är bäst med Shanghai? De låga priserna. Servicen där vi bor, shoppingen och att man känner sig väldigt trygg och behöver aldrig vara rädd. Vi gillar också att det är rent överallt (städar gatorna 24/7).

Vad är sämst? Att kineserna är så högljudda och vi har också väldigt svårt för att de alltid ska trängas. Dofterna är inte heller att ”leka med”…uäk.

Vad saknar ni hemifrån? Övrig familj och vänner. Svensk mat och det faktum att man kan dricka vattnet direkt ur kranen.  La Liga varje söndag saknar vi enormt mycket (pappa) och att få laga mat (mamma).

Vad saknar ni inte? Vi saknar inte de priser vi har hemma i Svedala. Eskilstuna i sig saknar vi väl inte direkt.

Som ni kan se så har sektionen ”vad vi saknar hemifrån” växt. Mamma saknar att få laga mat…hmm…där ser man.  Att pappa saknar spansk fotboll var ju ingen skräll direkt. Jag finner det mycket intressant att mina päron stör sig på högljudda kineser och att de trängs… Mamma är inte så dålig på att trängas, ”skrika”, och knuffas. Kära vänner och familj, om mamma börjar knuffa er för att ni står i vägen eller börjar ”skrika” för att något tar för lång tid, vänligen informera mig om det så ska jag ta ett snack med henne. Ok?

Nu till mina svar. Jag tycker fortfarande att alla människor är så söta och snälla. Mer barnkära människor får man nog leta efter. Jag gillar pulsen i stan och all uppmärksamhet jag får. Jag saknar fortfarande mina vänner där hemma. Här är alla barn så små. Jag var i lekparken igår tillsammans med fem andra barn (asiatiska). Jag är lika lång som 18 månaders bebisar och då är jag väl inte direkt lång? Jag måste medge att jag är rundare än dessa barn och alla fascineras verkligen av att jag är så ”strong”. Barnen och föräldrarna ”klämmer” mig på låren all the time…hmm… Ingo och Samuel som är i samma storlek som jag skulle behövas här så de ser that I am not alone.

Sista veckan här innebär en massa trevligheter. Vi ska bla bo på lyxhotell, bada, shoppa, äta på alla favorit restauranger, shoppa lite till och där emellan hinna sova.

Temat för nästa inlägg är: Shanghai i bilder.

Saknar er!